Klockan ringde 06:00. Efter en rejäl hotellfrukost var det dags för bussresa och skolbesök. Med betoning på BUSSRESA.
Första skolan som heter Hove Park låg 2,5 timmars bussresa söder om London, vid Engelska kanalen.
"Hove Park School är en skola för elever i åldrarna 11‐18 år. På Hove vill man förbereda sina elever för ett livslångt lärande och utveckla dem till att bli självsäkra, ifrågasättande, toleranta unga vuxna. Man satsar på ett indivuellt lärande, där alla elever ges möjlighet att utveckla sina talanger och där all undervisning utgår ifrån deras unika behov. Skolan beskriver sig även som ”The Home of iPad Education”."
Efter en lång bussresa genom den engelska landsbygden var vi framme vid Hove Park school. Efter lite kaffe och en kort presentation fick vi en guidning på skolan av några elever. Vi fick besöka några lektioner och se lite av lokalerna, samt exempel på användandet av iPads i undervisningen. En spännande lektion som vi fick ta del av jobbade eleverna med förberedelse till någon form av prov. De hade ett häfte med ett antal frågor som skulle besvaras och alla hade sin iPad framför sig. På "paddan" hade de en digital anslagstavla där de kunde skriva frågor till sina klasskamrater. För att få möjlighet att ställa en fråga var man tvungen att svara på någon annans fråga och när man svarat på någon annans fråga hade man rätt att ställa en fråga till vem som helst. Kändes som ett suveränt sätt att jobba på där hela gruppen blev del av ett enda stort grupparbete. Appen de använde hette "padlet".
Efter rundvandringen fick vi lyssna till några elever som berättade om hur de jobbar med sina iPads,
samt deras upplevelser av hur det var att använda iPads i undervisningen.
Hove Park School har förbättrat sina resultat avsevärt efter att de införde iPads i undervisningen. Från att ha haft resultat som innebar att de var en av de sämsta skolorna i området, placerar de sig numera på andra plats i rangordningen. Utvecklingen har skett under endast fem år.
Jag återkommer till fler tankar och insikter längre ner i det här inlägget.
Bohunt school
"En skola i Hampshire med ca 1600 elever i åldrarna 11-16 år. Skolan har lyckats nå toppresultat för 95% av eleverna. Det är tack vare IT i undervisningen som gör att eleverna får ett bättre resultat. Här får besökarna ta dela av olika sätt att arbeta med iPads i olika ämnen samt ämnesövergripande. Det är en statlig skola och de arbetar inte med 1:1 utan har uppsättningar av olika digitala verktyg som eleverna får låna."
Det här var en skola som hade gjort enorma satsningar på både IKT och skolmiljön i övrigt. Väldigt genomtänkta och ändamålsenliga lokaler och en stor tillströmning av elever sedan de startade den här satsningen för ca fem år sedan. En ökning från 1200 till dagens ca 1600.
Även här guidades vi runt skolan av elever innan vi själva fick testa ett kemiexperiment där iPaden hade en central roll.
Reflektioner från skolbesöken
Jag har tidigare varit lite skeptisk till att byta ut våra datorer mot iPads, men där blir jag mer och mer övertygad att iPads kan vara ett minst lika bra verktyg som datorer.
Vi måste ha en grundnivå när det gäller IKT som innefattar alla lärare och elever. Alla måste med, ingen kan ställa sig utanför om användandet av IKT ska bli på riktigt.
För att möjliggöra punkten ovan tror jag två saker behövs. Vi behöver en IT-pedagog, eller i alla fall en person som har i sin tjänst att finnas till hands för lärare som behöver hjälp i arbetet med IKT. Utan detta kan vi inte få med alla. På en av skolorna hade de dessutom ett antal "digitala ledare" som bildade en grupp av inspiratörer och handledare. Detta kanske också skulle kunna vara något för oss?
Det finns massor av bra hjälpmedel i form av appar och program därute. Jag har nämnt "padlet". En av eleverna på Hove Park beskrev sig själv som en väldigt rörig person, men med hjälp av iPadens kalender m.m fick hon hjälp att hålla ordning på sitt studerande. Jag räknar med att få många fler tips under föreläsningarna tor-fre. Återkommer med säkerhet i ämnet.
Många timmar i buss blev det......
Skolbesöken tog ungefär fem timmar i anspråk, men tiden vi satt i bussen uppgick till hela 6 timmar. Man kan väl fundera på om det var väl utnyttjad tid...... Trötta och hungriga var vi i alla fall när vi var tillbaks på hotellet.
Mitt oflyt fortsätter för övrigt..... När jag kom tillbaks till rummet upptäcker jag att någon varit inne och plockat med sig min laddare. :-( Eftersom både telefon och iPad var "döda" vid det här laget så är detta anledningen till att bloggandet kom av sig lite. Men, nu har jag skaffat mig ny laddare och är "back on track".
Under kvällen umgicks jag med både gamla och nuvarande rektorer. Först träffade jag BZ på hotellet. Himla kul, hon verkar må bra men har hamnat i en väldigt annorlunda miljö ute på Värmdö. Hon saknar kidsen i Norra B... Därefter träffade jag och Morgan vår gamle rektor Martin över några öl och mitt livs godaste hamburgare. Sagolikt gott! Även Martin verkar må bra. Jobbar, motsatt till BZ på en skola väldigt lika den han kom ifrån men med mycket större resurser.
Reflektioner "out of topic"
För ett 1,5 år sedan var jag på en annan typ av skolbesök i Tanzania och Kenya. Man kan inte undvika att slås av det enorma gapet mellan verkligheten i Tanzania och det vi fick se här. När man på Saba Saba varken hade böcker eller pennor till alla elever har man här enorma tekniska resurser. Datorer, iPads, projektorer och bygger vidare så det knakar. Men, eleverna i Tanzania är förmodligen mer tacksamma för det de får än eleverna här är. Fast, iofs tycktes eleverna på de skolor vi besökte vara väldigt stolta över sina skolor. Hur är det på Hammersta? Är våra elever stolta över sin skola? Om inte, hur kan vi jobba för att de ska bli det? När jag tittade igenom gamla skoltidningar häromdagen, var det tydligt att det i alla fall funnits en tid då våra elever var stolta över att gå på Hammerstaskolan, jag hoppas och tror att många är det idag också, men hur synliggör vi det?
